...på egen hand. Och du ska få se att jag kan ro iland! Jag har gått din väg, steg för steg. Men du ska få se att nu går jag min väg...

Dock inte så långt. Jag lämnade hyddorna på stranden för att ta in på ett hostel i Tulum centrum. Avskedet av killarna var känslosamt! De steg upp på bussen som skulle ta dem till flygplatsen i Cancún, förutom Valentin som skulle åka buss hela vägen hem till San Luis Potosi! Det tar över ett dygn... Men bussarna är som bekant väldigt bekväma i Mexico, åtminstone i första klass. Det är faktiskt en sak som jag saknar rätt mycket, det otroliga bussnätet och lyxbussarna. Inga isfyllda rälsväxlar där inte... Vi sa iallafall att vi "ses i Europa" ungefär som att det är jätteenkelt och jättenära bara vi var på andra sidan Atlanten. Så är det ju inte, men jag började förstå hur andra delar av världen ser på oss. Europa är så litet ändå. Jag grät och vinkade och lyfte upp min ryggsäck och vände näsan mot nya äventyr, på egna ben, på egen hand.