Efter kanjonen tog vi en kollektivbuss till Lagos de Montebello, som är ett område med massa sjöar i olika färger, från mörkblått till ljusgrönt. Man kunde åka buss runt för att se finaste platserna, promenera eller rida. Jag, Artur, Steffen och Valerie tog pållarna. Denna dagen var det inte alls sol, vilket var synd för färgerna hade antagligen kommit fram mycket bättre med lite bättre ljus.

Min häst hette "Oro" vilket betyder guld! Männen gick efter oss hela tiden och slog på hästarna om de inte gick tillräckligt fort... Försökte säga att jag inte behövde nån hjälp med det men det kändes lite som att lägga sig och ta ifån dem deras jobb... Så i början störde det mig men sen struntade jag i det, hjälpte inte ändå. Och de var faktiskt rätt imponerande, sprang efter hästarna hela tiden i skogen, säkert 1½ timme!

Inte helt olikt Sverige ändå...



Orkidé i träd.










Allt från Lagos de Montebellos. Efteråt ville vi åka direkt till Palenque från San Cristobal, men vi missade bussen och efter mycket letande efter alternativ tog vi en kollektivbuss (minibuss, inte bekväma) till en stad mittimellan som heter Ocosingo. Sov där och tog på morgonen bussen till Palenque.

Minns att jag tänkte när jag hängde med huvudet ut genom rutan för att få lite omväxling, att det kunde ha varit i Sverige. Regnet i ansiktet, lukten av blöt asfalt, 15 grader och mörkt, Abba i Mp3. Fast ändå inte. Att man inte ser ut genom sidorutorna kan väl hända i Sverige när det regnar, men att man inte ser rakt fram och kör som vanligt ändå? Bara i Mexico. Inga bälten, väskorna på taket, 2½ timme på en väg vi undviker om det så är 5 minuter, typ Annebergsvägen. Sen så finns det ju inte så många bananpalmer där heller.

Ett litet bidrag från Dario som frågade om han kunde hjälpa till när jag lagade mat, och jag svarade att han kunde skriva i min blogg:
hej. skol. stockholm. ikea. influenza. Öl