Så var man här igen. Så väldigt blandade känslor kan man säga. Någonstans har jag antingen inte fattat det, eller accepterat det känns inte så hemst mycket. Men samtidigt är jag gråtfärdig i varje stund, av att bara vara...rörd. Så härligt att ha människor att komma hem till. Så underbart att lämna och hoppas på att komma tillbaka. Så fantastiskt att det är möjligt att färdas så fort över jorden att man inte hinner förstå.

Bloggen är inte slut. Finns massa bilder kvar att visa och berätta om.