Blev inte buss kl 9. Blev en konstig dag med regn och barhoppning, fast med mat på torget. Blev en dag av längtan och kärlek och undran och oroan och obeslutsamhet och missuppfattningar. Med viskningar och skvallrande, med tro och hopp, besvikelser och drömmar om framtiden, om så bara några timmar bort. Så som det blir efter en natt full av fest i en sprudlande stad någonstans långt borta i ett land där smakerna aldrig bleknar och musiken alltid spelas högt. Där dagen är strålande och natten kolsvart. Som det blir när man vaknar och allt är förändrat. Som en dag bara kan vara när man vet att det är den sista.
Hur som helst, tog bussen kl 12 på natten, som spenderades sovandes med min sovsäck mellan Oaxaca och Mexico City och sedan mellan Mex City och San Luis Potosi. Väl där åkte jag raka vägen till gallerian och åt chinamat och köpte salsa som souvenirer. Såg ett par skor som jag numera drömmer om istället. Drömmer även om oupptäckta lönnfack i resväskorna och luftlätta tequilaflaskor.