Väktar-uppvaktning

Idag hände något som fortfarande gör mig nervös när jag tänker på det. Först bråkade jag med Mikael över telefon, för att jag hade velat ha lite mer information om hur helgen kommer se ut, lite tidigare. Typ om vi ska sova på hotell, eller åka hem på natten och om jag då måste fixa skjuts, och när vi ska åka hemifrån. Jag har inte ens vetat när det har börjat. Och även om jag inte har planerat in några större grejer för imorgon, vill man väl ändå veta ungefär hur mycket tid man har om man måste göra ärenden eller nåt. Men det löste sig hyfsat och jag tror att det är bra nu.

Iaf var jag tvungen att åka och köpa nya genomskinliga bh-band för att ett gick sönder när jag provade min outfit innan, så tog en sväng med våran knäppa bil till Kållered. Fick ett ryck och tänkte kolla på underkläder också, har inte köpt nåt nytt set på flera år. Larmet pep när jag gick in på KappAhl, som det gör ibland. Har alltid trott att det var min väska. Tjejerna där inne va gulliga när jag förklarade läget och jag gick och botaniserade i hyllorna. Hittade massa fina bh-ar och köpte ett rosa set! Härligt med nytt och fräscht. När jag skulle gå påminde jag om att det skulle pipa, och det va inga problem. Problemet var att det var två väktare i affären. Jag visste ju att jag inte hade gjort något fel, men det var ändå hemskt! De var trevliga och så, och ville hjälpa mig att lösa problemet, jag är ju faktiskt hemskt trött på att pipa! Men ändå. Fick tömma hela handväskan i en korg, klä av mig skor, skärp och kofta men pep fortfarande! Till slut tyckte nog väktaren också att det blev lite obehagligt så han sa till en av tjejerna att följa med mig in i omklädningsrummet och kolla mig.... Suck. Hade ju verkligen bara jeans, linne och gamla slitna underkläder på mig. Till slut hittade jag ett gammalt larm i en ficka i jeansen! Så himla skönt! Både att hitta felet, och veta att det inte är väskan. Tjejerna va jättegulliga och kom och bad om ursäkt och allt, men det var ju inte deras fel. Och även om jag gick darrande därifrån, och knappt vågade mig in på Lindex för att äntligen köpa de där bh-banden så är jag glad att det är utrett. Men som sagt, fortfarande nervös för larm!


Om det inte är det där telefonsamtalet jag äntligen vågade ringa nyss... <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0