Liten tillbakablick

Fredags känns så längesedan. Fredag då jag fick landa hemma i köket hos min mamma och bara laga mat, äta och prata en hel eftermiddag. Fredag då jag bråkade med Mikael, mestadels ensam eller med hjälp av en vän, och bara en kort stund med honom närvarande. Jag antar att om jag ändå skulle låtsas vara hans flickvän på lördagen, ville jag utnyttja min rätt att bråka lite ;) Fredag som kom innan lördag, som kom innan söndag som redan har överskuggat alla andra dagar.

Vi hade ett samtal om köttfärssås och naivitet. Om att ha föreställningar och att bli så besviken när önskningar man inte ens visste att man närde inte slår in. Om att det finns lika många mammas köttfärssås som det finns mammor, och att man därför aldrig kan förvänta sig att få det som man alltid har haft, för att vi inte för alltid kan sitta i mammas kök. Vi ställer så höga - och konstiga - krav på varandra. Om vi vill att andra ska göra något för oss, kan vi inte förvänta oss att det ska bli som om vi hade gjort det själva.
Om ett så stort behov av bekräftelse att man själv gräver ut sitt hjärta för andra att ta emot. Man vill så gärna och så mycket. Ett bra sätt att glädjas är att ha saker att se fram emot. Men när man innerst inne vet att det man väntar på aldrig blir fullt så bra som man hoppats, och därför försöker att i förväg skriva poesi så att andra ska förstå och ta intryck, och göra det på "rätt" sätt, då kan aldrig verkligheten överträffa dikten. Kanske är det ett sätt att omedvetet pina sig själv. Ett straff för att man inte duger. Bara ett annat sätt att skära sig själv.
Jag bara önskar att det fanns ett lagom. Att motsatsen till att se sig hän totalt inte är att stänga av och inte våga tro. Inte våga vara glad och lycklig och på rosa moln. Inte varje dag kanske, men åt lite fler, lite mindre, saker i vardagen. Som att mamma fortfarande kan göra köttfärssås, som att man har vänner att bråka med som orkar säga emot så att man får en chans att ångra sig, och att vi fortfarande vet vilken dag det är idag, för det är ju i slutändan bara den vi kan göra något åt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0