Imorgon är första tentan på länge. Den senaste var 2 juni om jag inte minns fel. Det gör en lite ringrostig, men jag sitter ändå här dagen innan och känner mig beredd. Som vanligt sänder jag en tanke till min gamla mattelärare som lärde att planera. Som om jag skulle behöva det, jag tränar ju på det konstant. Men tacksam, det är jag.

Angående planera. Jag har tänkt flera gånger på något som vi ofta önskar oss av en pojkvän. Det är inget av de första, självklara sakerna som dyker upp så som snygg, snäll och rolig, inget man letar efter. Men när man väl sitter där och tror att man har varandra, så är det helt grundläggande. Att en annan människa planerar in mig i sitt liv, i sin tid. Tar eget initiativ och lämnar luckor för att kanske träffas, om det passar mig. För så fungerar man ju själv, jag tror att de flesta tjejerna gör det, även om få nu för tiden erkänner typiska tjej- och killgrejer. Detta är ett sätt att visa att vi är viktiga i varandras liv, att jag tänker på dig innan du gör det. Och det betyder massor då! 

Kanske är det därför man reagerar så annorlunda när en killkompis gör likadant. För då är det viktigare att visa att man inte har hur mycket tid som helst, att man vill få lägga upp den som man vill, på sitt sätt. Fast i slutändan blir det säkert samma resultat, men det är inte där fokus ligger. Tänkte bara att ni kanske ville veta varför vi är så konstiga mot er.