På den här bilden ser jag så lycklig ut. Det var jag. Det var före smutsiga kläder, dålig lever och förlust av röst och EM-avancemang. Men kanske framförallt före utväxt. Eller så kanske det bara är skönt att vara lite suddig. Det är okej.

Jag vet att jag inte ens ser så blond ut. Men om man jämför:

Visst, jag är glad här. Men inte sådär oförställt, lätt och oberoende, och inte direkt beredd att sjunga spanska flaggans lov hela natten lång. Bara en liten tanke såhär i vintermörkret, att även konstgjorda solstrålar värmer. Slingor hitåt!