Brännan

Känner mig lite öm om näsan. Ger alldeles underbara flashbacks från Val d'Isere. När ska det egentligen bli vi två?

Risken finns förstås att de flesta turister känner såhär. Jag träffade till exempel en kompis från gymnasiet härromveckan som hade bott på samma hotell som vi där, som också älskat det och frågat om han hade fått stanna kvar där och jobba... Vet inte hur det blev med det, men världen är helt klart inte så stor. Tur att just den här kärlekssagan rymmer så många och varar så länge.



Puisque je suis en valeur lui

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0